Sara Johansson - Mitt liv

Runt ett kom Emmie och hämtade upp mig så åkte vi till en skog mellan Eldsberga och Simlångsdalen för att plocka svamp.
Först hittade vi ingenting så vi valde att gå tillbaka till bilen och åka längre in, men då hittade vi lite trattisar.
Vi körde längre upp och hoppades på att där skulle finnas mer så vi gick längre in för vi tänkte att folk bara plockar i kanterna.


Efter att ha gått runt där i en timme ungefär kom vi på att vi kanske skulle hålla koll på vägen så det gjorde vi eftersom att vi var vid en grusväg. Sen när vi plockat klart och skulle gå tillbaka insåg vi att vi hade hållit koll på helt fel väg. Vi gick ut på den och kom till en stor väg och insåg att vi inte kände igen det alls.
Vi hade ingen aning om vart vi var.
Vi visste inte om vi gick mot halmstad eller mot simlångsdalen och vi visste heller inte vart vi hade parkerat bilen.
Först skrattade vi och tyckte att det var kul.. tills vi insåg att det inte alls var det. Vi var ju vilse på riktigt.
Jag var orolig och ganska spyfärdig hela tiden. Mitt i allt ringde mamma (som tur var hade vi mottagning) och frågade om jag och Emmie ville äta pizza när vi kom hem och då svarade jag "ja, om vi kommer härifrån.. vi är nämnligen vilse" då började hon skratta och jag tyckte inte att det var så jäkla kul. Vi hade ungefär en halvtimme-timme på oss att leta upp bilen innan det blev mörkt och inga jäkla hus fanns det i närheten heller.
Tillslut hittade vi till bilen och nu har jag fobi för skog! lyckat som fan men lite svamp fick vi ihop iallafall.
Det kändes som att det var hämtat ur en skräckfilm. usch.
Hemskt om man hade fått ringa polisen så dom hade fått spåra oss och komma och hämta oss haha