Sara Johansson - Mitt liv

Tänk att ungefär 2 ½ år har gått och ändå har ingen av oss släppt det minsta lilla.
Varje gång jag tänker på allt du lämnade efter dig börjar tårarna rinna och varje gång jag är hos farmor och ser alla medaljer osv. tänker jag tillbaka.
Alla veta att hon är ledsen om dagarna och jag är glad att jag inte vet hur ledsen hon är för det hade plågat mig.
Det räcker att jag ser det på henne. Ingenting är desamma.
Helt ärligt tycker jag mest att det är en pina att vara där för vart man än har ögonen påminns man.